Jag flög in en dag före Z och eftersom jag nyligen blivit kaffeälskare var jag tvungen att testa en Macchiato på alla flygplatser jag besökte. Frankfurt och Arlanda var jämnbra medans Abu Dhabi var riktigt usel.

Första kvällen innan Z kommit ner tänkte jag bara gå ut och ta en öl och läsa lite i Lonely Planet, men det sket sig när jag ut av en slump träffade “svensk-amrikanskan” Johanna från Indien i kön till baren, backpacker-världen är liten… Så det vart en helkväll med massa öl, vattenpipa och en hel del backpacker-historier.

Z’s första dag tog vi en rundvandring i Kathmandu och besökte de kändaste platserna för att dagen därpå hyra en chaufför och guide som visade oss de närliggande templen i dalen. Riktigt coolt, även om det tyvärr var rätt turistiskt, något som antaligen inte var ett problem när Hennings pappa var här 1969.

Tredje dagen åkte vi upp längs floden Bhote Koshi mot Tibetanska gränsen. Några kilometer innan gränsen ligger The Last Resort som har specialiserat sig i actionrelaterade sporter. Vi började hela kalaset med världens näst högsta bungee jump på 155 meter. Z sa till Henning innan vi hoppade att det som oroade honom mest var att skricka som en liten flicka och kompenserade i stället med det mest maskulina vrål som ekade ner längs klippvägarna när han föll genom vackra nepalesiska landskapet. Henning var 100% sammanbiten och yttrade inte ett ljud när han hoppade medans en italienare som vi lärde känna ropade “mamma mia”, så att vi alla gapskratta, när han tippade ut över kanten och insåg hur högt 155 meter är. På eftermiddagen gick Z på en promenad upp bland byarna men fick avbryta snabbt när mörkret föll på och barn börade kasta sten på honom.

De nästkommande två dagarna var det dags för forsränning! Första dagen var skoj men kändes aldrig som det var någon fara då det enbart var en grade 3+ fors. Dagen där på var dock helt crazy när vi raftade en 4+ och guiden skrek på oss konstant att vi var för dåliga på att paddla och att om vi inte skärper oss kommer vi kapsejsa. Något som försvårade hela situationen var dock guidens dåliga engelska uttal, vilket gjorde att det var svårt att skilja på “backward” och “forward”, resultatet av detta vart totalt kaos när båten gled mot en stor sten. För vår båt gick det dock bra till skillnad från några andra som slog runt efter kraschat in i en sten så att hela besättningen spolades längs forsen i det 15-gradiga vattnet. Hela raftingturen vart då plötsligt utbytt mot en räddningsaktion. Allt gick i slutändan bra och efter plockat upp alla paddlare och paddlar fortsatte vi ner tills floden flackar ut på grund av en uppdämmning till ett vattenkraftverk.

Idag är vi båda lite förkylda (kan det ha något med 2 dagar i 15-gradigt vatten att göra?) så vi tar en lung dag i Kathmandu, men i morgon bär det av mot Pokhara där parahawking och trekking står på menyn!

Träffa Johanna, backpacker världen är liten...

Vandringstur i Kathmandu

Hardcore Nepales :)

Z läser LP vid Durbar Square

Party på Buddha Bar

Trappan upp mot Monkey Temple

Aporna är fan sköna...

Z ser snygg ut vid Patan

Mini-Varanasi, eldarna i backgrunden är brinnande människolik

Z börjar tröttna på alla förbannade tempel...

Z äter som vanligt alltid upp...

Bron varifrån man gör Bungee Jumpen

Henning gör sig redo för att falla 155 meter...

Z faller ner i avgrunden med det mest maskulina vrål ni kan tänka er.

Dags för rafting

Vårt rafting team

Tyvärr inga bilder från de riktigt feta ställena eftersom guiden skrek på oss att ro då...

En 15-gradig våg på väg in...

...som massakrerar Z.

Henning lyckades hålla ut i 5 dagar utan kaffe, men sen sket det sig...