Z och min Spanienresa var så pass hektisk att jag inte han blogga under själva resan. Men här kommer nu ett långt inlägg med en sammanfattning över hela resan.

Vi började resan i Barcelona. Vad vi inte visste innan vi landat var att vi lyckades tajma första kvällen med festivalen San Juan, så även då planet landade vid midnatt, var det bara ut till stranden och börja f(i)esta.

Dagen därpå var det ut och “göra” Barcelona: Gå i kyrkor som ser ut som smält glass, bli imponerad av alla styleade soppgubbar, blicka ut över en enorm fotbolls-arena etc.

Men det jag gillar mest med Barcelona är ändå att sitta vid beachen och dricka vin.

Tredje dagen på resan hyrde vi bil och körde norr ut mot Costa Brava. Första stoppet blev Lloret de Mar vilket Lonely Planet beskriver som en “a concrete, neon jungle” men då vi visste att de skulle bli lite torrt med fest närmaste dagarna tänkte vi passa på att ta åtminstone en ute kväll.

Men Lonely Planet hade rätt, stället var kasst. Typ bara folk som man inte vill hänga med: Brittiska fotbolls-huliganer,  feta tyskar, dryga ryssar etc. De hade alla gemensamt att ingen kunde något annat språk än deras eget.

Andra dagen i Costa Brava var dock hur nice som helst! Vi gick ur sägen klockan 13:00, körde längs en vacker och dramatisk kust-sträcka till en liten stad som heter Begur, spanade in en borg med mäktig utsikt, tog ett dopp i medelhavet och avslutade dagen med nagelbitaren Spanien-Portugal.

Efter Costa Brava tog vi en långkörare (8 timmar) genom halva Spanien till Rioja.

Vi åkte till Rioja av två anledningar:

1. Åka runt och prova vin på olika vingårdar och ta in landskapet.
2. Hälla vin på varandra på festivalen Batalla del Vino.

Men som sagt, det var inte det vi var här för, så det vara bara att ställe klockan på sju, sätta på sig en vit skjorta, spänna fast GoPro kameran och i soluppgången låta vikinga-genen träda fram på Batalla del Vino!

Skönaste snubben under dagen var en kille som gick runt med golv-mopp dränkt i rödvin och roppade något i stil med “El Mucho” innan han smashade den i ansikten på lite random folk som han gick för bi.

Då det var tidigt på morgonen började man dock frysa efter ett tag, men som tur var hittade vi en brasa där man kunde värma sig. Vid brasan satt det även några gubbar från vingården Muga som bjöd på singlar.

När vi kom tillbaka till hotellet tyckte jag att jag såg lite dåligt. Allt kändes lite grumligt och aningen mörkt. När jag tog ut linserna visade det sig att rödvinet man fått i ögonen under dagen även hade färgat linserna och hur mycket man än gnugga gick det inte att få bort så det blev slänga dem och ta nya.

Batalla del Vino var sjukt skoj, men något man antagligen bara gör en gång. Vad jag dock gärna skulle kunna göra fler gånger i Rioja är att åka runt på olika vingårdar och prova vin, det var as nice!

Efter Rioja trog vi vidare upp i Pyreneerna. Första stoppet blev en liten mysig by som heter Alquézar som är känd för sporten “Canyoning” som består av att fira ner sig i olika vattenfall.

Det var även här vi såg finalen mellan Spanien och Italien som slutade 4 – 0 till Spanien. Vid 4 – 0 målet började kyrkklockorna ringde för fulla muggar, hela byn brast ut i fest och vi beställde in en ytterligare Cava.

Efter matchen fortsatte vi med på efterfest med restaurangpersonalen, samt en söt fransyska, vilket var mer eller mindre bra då jag var så pass bakis dagen efter att jag var tvungen att avstå från Canyoningen. Z som är mer Viking (eller drack mindre under kvällen) var dock uppe nästa dag för att fira ner sig genom diverse vattenfall.

Ytterligare dagen där på bar det av mot Torla och Ordesadalen.

Ordesadalen är ett av de ställen där Pyreneerna blir som mest dramatiskt och även då jag vandrat i Nepal med utsikt över Annapurna som är över 8000 meter högt måste jag säga att Ordesadalen är ännu snäppet vassare när det kommer till dramatiska utsikter. OMG var fett det var…

Första dagen vandrade vi upp till en liten stuga på 2100 meter över havet där vi spenderade natten. Vi hade även burit med oss en vinflaska så vi avslutade dagen med att sippa lite Reserva från 2006 med det makalösa landskapet framför oss. Denna gång lyckades vi dock ta en flaska utan bottensats (till skillnad från när vi drack en Grand Reserva från 1999 på hotellrummet i Alquézar) vilket är att föredra när man tvingas dricka ur plastmugg.

Dagen där på gick vi tillbaka till Torla men via en annan väg som bjöd på kristall klara vattenfall, kossor som betade på ängar och lite kedjor…

Efter Ordesadalen bar det av mot Pamplona och San Fermin!

En KTH Gasque kan ju vara ganska dräggig men det är fortfarande mil ifrån San Fermin. På San Fermin har de även tagit det här med att hälla vin på varandra ett steg längre: här sprutar man ketchup och senap på varandra (och även en hel del sangria)!

3, 2, 1, låt festivalen börja!

San Fermin blev känt för omvärlden i Ernest Hemingways bok “The Sun Also Rises” som kom ut 1926. Och här har vi honom…

Vad San Fermin är mest känd för är dock Running of the Bulls vilket jag tyvärr inte har några bilder ifrån så ni får nöja er med en YouTube-video som jag hitta från den bull-runnen vi såg när vi var där:

Efter San Fermin var vi aningen sega och för att vila upp oss lite inför San Sebastian, tre dagar senare, åkte vi ut till Santander som ligger längs Atlantkusten.

Vi hade bland annat tänkt surfa i Santander men då vädret var så pass dåligt struntade vi i det och gick istället runt i Santander och åt tapas. Vi var även förbi några kända grottmålningar där de älsta var över 23000 år gamla (man fick dock inte fotografera, så inga bilder).

Hennings favorit tapas från Santader var en av de enklaste: Pickle och Ansjovis doppad i olivolja. Men det fanns även många andra som var riktigt goda.

Efter Santander bar det av mot Biarritz i Frankrike för att hämta upp Max på flygplatsen. Där efter körde vi tillbaka in i Spanien och till det sista stoppet på resan: San Sebastian.

San Sebastian är känt för två saker:

1. Sjukt läcker beach mitt i staden.
2. Bäst tapas i hela Spanien (eller pintxos som de kallas här)

Vad som var förvånansvärt bra var dock festen! Ett problem tidigare på resan hade varit att så länge man inte kan Spanska är det svårt att snacka med några tjejer. Detta problem kvarstod i och för sig till viss del i San Sebastian, men här fanns även tillräckligt med turister, ifrån alla världens hörn, så att hitta några som kunde engelska (eller norska) inte var några problem.

Första kvällen hade Max på sig hatt. Den var inte helt lätt att ha kvar på huvudet och blev snarare en vandringspokal över hela San Sebastian. Det slutade med att Max fick köpa två drinkar åt en biffig Australiensare, klockan fem på morgonen, för att få tillbaka den.

Vi gjorde även en cykeltur längs biscayakusten som var var riktigt nice!

Men fokuset i San Sebastian, och det jag kommer åka tillbaka till, var maten. Kvantitet på tapas-ställen var sjukt, måste funnits minst 100 stycken som låg mer eller mindre vägg i vägg och även om några av dem var ganska dåliga höll de flesta hög kvalitet och några hade även kvalitet i världsklass!

Nedan följer några av de mest minnesvärda tapas-ställena:

A Fuego Negro

Vars specialetet var Hamburguesa (i tapas format) men där kötet var gjort på Kobe-biff och ketchupen var inbakat i  brödet.

La Cuchara de San Telmo

Med specialiter som grisöra, vilket var sjukt gott:

Och gåslever, vilket troligtvis var de godaste jag åt på hela resan:

(det ska poängteras att Max & Z inte åt någon gåslever då det inte är PK)

La Mejillonera

Detta var ett av Zs favoritställen. Jag har aldrig varit på en mer proppfullt ställe. De serverar enart musslor och skalen slänger man på golvet så ni kan ju tänka er hur det såg ut.

Astelena

Trevligast personal, och flera riktigt goda standard-tapas. Tyvärr han vi aldrig testa deras mini-stakes som man såg många beställa in.

Vad som är lite kul med nedanstående bild är att precis som många andra tapas-ställen har de strukturerat det så att de har lite mer köt/bröd-inspirerade saker i den ena delen av bardisken (det man ser på bilden) och mer fisk/oliv inspirerade saker i den andra. Detta resulterar i att jag och Z alltid håller oss i olika delar av bardisken (jag går dit olivoljan flödar).

“Tapas-baren vid sopptunnan”

Men tapasbaren vi alltid återkom till var den som låg i korsningen mellan party-gatan och stora vägen till kyrkan som hade gjort om en sopptunna till ett bord. Den var inte lika flashig som de två översta men de hade flera standard pintxos som var riktigt goda. Min favorit på detta ställe var Iberico skinka med en anjovis toppat med en aningen riven grönmögelost medan Maxs favorit var en friterad ost-boll (som han håller i handen på bilden).