Wazzup!?! Sitter i Brunei och bloggar. Dricker blåbärs milkshake, äter “svenska” köttbullar med lingonsylt och lyssnar på Armin van Buuren medans regnet öser ner utanför. Slog just ner en blixt där jag inte ens han komma till 1001 innan smällen kom.

För första gången på denna resa så har senaste dagarna faktiskt varit rätt lugna, hade bra Internet på hotellet så surfat en hel del. Men självklart klämde jag inte några aktiviteter…

En av de största anledningarna att komma hit till Borneo var att klättra Mt. Kinabalu. Tyvärr vart hela skiten än jätte besvikelse där anledningen var en kombination av tre saker:

1. Två-dagars-turerna var fullbokade så jag var tvungen att försöka göra det på 1 dag, vilket är ganska tufft (2200 fallhöjdsmeter)

2. Den andra tjejen i min grupp var rutten. Hon hade varit ute och festat kvällen innan så hon fått 1 timmes sömn och var sjuuuukt långsam.

3. Guiden var rutten. Jag fråga gång på gång om vi var i tid (är en grind man måste passera före en viss tid) var på han svarar att det var lungt. Men efter 2 timmars vandring insåg jag själv att det omöjligt kunde vara lugnt så jag gick före och för att hinna innan de stängde var jag tvungen att mer eller mindre springa upp 600 fallhöjdsmeter. Och tro det eller ej när jag väl kommer upp till grindjäveln (i tid) är den ändå stängd!!! Så fick aldrig se toppen av Kinabalu.

Vad som blev en betydligt större hit var Raftingen som jag gjorde dagen efter. Hade regnat rätt mycket innan så vart en grade 4. Efter 1 timme crazy raftingen med åtskilliga kubikmetersstora vågar splashat in i båten slutar några i båten paddla vart på båten kapsetsjar. Efter att alla spolats ner för forsen var för sig får vi till slut ordning på båten så alla kan ta sig upp igen. Efter kapsetsjningen vart stämningen i båten aningen skum där halva båten skrattar hejdlöst medan andra halvan är så rädda att de gråter. Kan ha någon att göra med nationalitet då alla som grät var Japanskor som inte kunde simma…

På kvällen hängde jag med två kvinnliga Malaysiska advokater där en av dem antagligen var rätt tät då hon precis hade kommit hem från en 18 månaders jordenrunt resa och hennes familj ägde typ ända riktiga nattklubben i Kota Kinabalu.

Senaste 24 timmarna har jag spenaderat i Brunei där jag lätt kan säga att 24 timmar är onödigt långtid då den enda sevärdheten att åka hit för är en moské som man gör på 1 timme.

Ikväll bär det av mot Sipidan där jag för första gången på denna resa kommer pumpa lite dykning, hörs snart!

På väg upp för Mt. Kinabalu

Tåget till Raftingen var trasigt så vi fick åka detta färdmedel istället.

Tyvärr inga bilder från själva raftingen, så ni får nöjja er med en bild på mina läckra outfit.

Gatustånd i Kota Kinbalu, 2 kr, eller inte...

Advokat tjejerna. Tjejen i rött hade just kommit hem från en 18 månaders jorden runt resa.

Brunei at day...

Brunei at night

IKEA har satt sina spår i Brunei

eller är det kungen kanske?

Jag lever ett tungt liv som Jetpacker...

De senaste 24 timmarna har varit fartfyllda och känslomässigt laddade, med känslor som: Lycka, förvåning, ödmjukhet, panik, rädsla, trötthet och förundran, men vi tar det från början…

Anlände till Singapore via en 11 timmars busstur från norra Malaysia. Singapore är en skön stad, kliniskt rent och organiserat (Tomas: du skulle gilla det). Befolkningen är en blandning av kineser, indier, malajer och västerländningar inklämda på en liten ö mitt på ekvatorn med en rejäl dos Amerikans kommers över hela skiten.

När Z och jag var i Filippinerna tidigare i år hörde vi ett rykte om att västerländska killar har extremt lätt att ragga brudar i Singapore då precis som i Hong Kong, är det jävligt populärt bland alla typer av tjejer att ha/va-med västerlänska killar, och eftersom bara finns en liten minoritet västerläningar och de flesta av dem är 50+ med brittisktandvård blir man plötsligt den “mest attraktiva killen på hela nattklubben” för att citera ryktet i Fillipinerna. Mitt uppdrag här i Singapore blev ju självklart att undersöka om detta stämmer…?

Det stämmer!!! OMG! Tog 20 minuter innan man börja hångla med en tjej, och “open:ern” var typ sämst i världshistorien: En snubbe jag träffa i kö:n på väg in på  nattklubben petade en random tjej på axeln och låtsades som om det var jag, när jag skyllde ifrån mig på han sa han bara till tjejen: “He’s from Europe why don’t the two of you hook-up”… och det funka… helt sjukt…

Den stora händelsen när jag var här var dock att Gunilla, min kusin, födde barn samtidigt som jag var här! Fick både se henne med stor mage och liggandes på bebe med en liten pojke i famnen. Helt otroligt!

Första dagen jag var här tog Slava, Gunillas man, mig på en motorcykeltur runt norra Singapore, varpå vi åt lite kinesmat för att sedan ta en simtur i deras pool. Mycket trevligt. Natten där på (medan jag var ute och testade Singapore-teorin) födde Gunilla en son. Dagen efter, 3 timmar innan mitt flyg gick till Borneo var jag förbi bebe och spanade in den 4 timmar gamla bebisen :)

Nu kanske ni undrar vart sorgen, paniken och rädslan kom in i det här? Jo det är nämligen så att när jag vaknade upp efter utekvällen hittade jag inte min magväska som bland annat innehöll mitt pass. Efter i total panik letat igenom hotel rummet 43545 gånger börjar det gå upp för mig att jag måste tappat/någon-har-stulit det på nattklubben kvällen innan (vilket dock verkade konstigt då jag hade satt fast det i byxorna så det inte skulle gå att tappa). Som tur var kom hotel-managern förbi och sa att han hittat det hängandes på en krok vid de publika duscharna i hotellet.

Note to self: Risken att glömma magväsken när man rör sig internt på hotellet överstiger risken att någon ska sno den på rummet.

Nu är det Borneo och Mt. Kinabalu som lurar här näst, ha det så bra!

Singapore Sling in Action

Singapore "konst"

Börja verkligen digga Sushi, och detta var bästa resturangen so far

Skybar 70 våningar upp, hissen är så snabb att jag var tvungen att tryckutjämna

The Butter Factory är riktigt nice nattklubb, fet utsikt och väl kyld. Ingen aning vad det kosta dock eftersom jag var bjuden på allt av några piloter från Singapore, ville bjuda tillbaka men de vägra ta emot det.

Slava kom och hämta mig på sin nya leksak.

Gunilla, min kusin, som tjockast ;)

De nya föräldrarna....

...och det nya barnet...

...och jag.

Hej igen, har precis lämnat paradis öarna Perhentian. Sitter just på en KFC och väntar på min buss till Singapore. Gillade verkligen Perhentian vilket gjorde att det blev totalt 5 dagar på ön. Varje dag var dock den andra lik, gjorde enbart två olika saker vilket framgår av min sammanställning av mina utgifter från en senaste 5 dagarna:

1. Boende, 125 ringgit = 275 kr
2. Mat, 125 ringgit = 175 kr
3. Dykning (3 st), 230 ringgit = 500 kr
4. Öl (45 st), 450 ringgit = 1000 kr

Med andra ord, jag spenderade mer på öl än allt annat tillsammans inklusive dykning! Var dock sjukt skoj, och som souvenir har jag fått feta whiskyrösten ;)

Hängde med några sjukt sköna snubbar:

Clint, “Kiwi”-bo som försöker lära oss andra olika “drinking games” där det sjukaste är att sätta en halv meter toapapper mellan skinkorna, tända eld längst ner och innan man får släcka elden måste man svepa sin öl.

Oscar & Bruno (bara namnen säger ju allt) från Spanien men bor i Shanghai, är fan de roligaste snubbarna jag träffat senaste året. Slänger upp varandras kläder på bartaket på fyllan, kör någon slags karateinspirerad dans framför baren, går förbi dive-shoppen på väg hem från krogen 5 på morgonen, tar två regulatorer och börjar leka Darth Vader. Men både jälvigt shysta, lägger upp värsta taktiker för hur vi alla killar ska “get laid” m.m.

Bryce, enda jänkaren på hela ön. Är på sin “sista” backpackerresa innan han ska börja jobba på Wallstreet, älskar att festa och har som speciallitet att låsas fotta koraller fast han egentligen fottar brudar i bikini under vattnet.

Alex, absurt skön 3D-animerare från Brasilien. Som jag kallade för “Cow-Alex” efter han dragit en teori om att människor från landsbygden har en långsam och trög dialekt eftersom det är så man ska prata med kossor för att de ska förstå.

Träffade betydligt fler människor, men har inte tid att gå igenom alla här. Här är några av de skönaste bravaderna från de senaste dagarna:

1. Bruno har pushat Clint gärnen att han måste “naila” en italienska som han har snackat lite med. Senare under kvällen, efter har snackat med italienskan i några timmar, kommer Clint upp till mig, Bruno och Oscar och frågar efter en kondom. Bruno & Oscar skiner upp som två solar, men ingen av oss har en kondom. Bruno ger dock Clint och mig order om att “uppehålla italienskorna” medans Oscar tar av sig i bar överkropp och säger “I have a condom in my hotel room, it’s 7 minutes away, but for you I do it in 4” var på han springer allt vad han har, så att svätten rinner, till sitt hotelrum och tillbaka och hämtar kondomen. Clint är extremt tacksam medans jag själv är helt häpen över vilket team-work spanjorerna kör med.

2. Jag pratar med en italienska som förklarat att man kindkysser på olika sätt i olika delar av Italien och då jag inte mindes från vilken del hon kom ifrån slutade med att jag skallade henne när vi skulle säga hej då.

3. Sista kvällen börjar regnet ösa ner vid 23:00. Jag tänker, fan där sket sig sista kvällen, men tvärt om, alla gick hem och satte på sig badbyxor/bikini och vart istället den kvällen där dansgolvet (under öppen himmel) vart som fetast (och mest genomskinlig)!

Några sköna citat från senaste veckan:
1. “I train retarded dolphins for a living” –Clint
2. “Shes like a Shrimp, I don’t like the head but I kind of like the rest” –Alex
3. “During  the Iceland volcano incident I saw a fucking Bulgarian taxi in Copenhagen, thats how crazy it was” –Martin
4. “You all shut the fuck up! I’am the only god damn kid of America here!” (efter hela dansgolvet sjungit med till låten “We are the kids of America”) –Bryce
5. “Bruno your fucking basterd! You left me only 3 Ringgit?!? No wait, theres a 50 in here, I love you man! Let’s do some fucking partying!” Varpå han går till baren och köper en halv flaska whisky –Oscar

Dykning i Perhentian var helt ok men långt från världsklass. Såg några sköldisar, några hajar och lite annat coolt. Sikten låg på mellan 8 och 12 meter. Sjukast var dock vattentemperaturen, 34 fucking grader!

Mitt boende, helt ok, hade faktiskt el, fast bara mellan 18:00 och 05:00

Lite öl i solnedgången med Oscar och Alex

Jag, Alex, italienskorna och en norrman börjar komma igång

Oscar och Bruno visar skillsen Clint lärt dem

Perhentian är riktigt vackert dagtid, inte för jag såg mycket av det...

Jag, italienskan Stefania och Clint

Bryce visar vad han brukar fota när han snorklar

Fanns inget torrt utrymme på båten så har inga dykbilder "in action"

Bryce, jag och Oscar

Efter tre och halv veckas strapatser i Indien är vi, Danne och Max, hemma i Sverige igen. Vi är lite trötta men jättenöjda med en fantastisk resa. Det här inlägget berättar vad vi gjorde under våra sista dagarna i Indien efter att lämnat Henning på flygplatsen i Leh. Vi besökte bland annat mystiska Varanasi och turistfällan Agra.

Efter att vi knappt fått tag i vårt bagage på flygplatsen på grund av alla indiska tanter med vassa armbågar och en galen (som vanligt i Indien) taxifärd lyckades vi äntligen ta oss till vårt hotell vid Ganges strand. Efter att ha lämnat Henning höjde standaren lite både när det gällde boende och mat, men utan guidning lyckades vi redan första kvällen gå vilse i Varanasis smala och slingrande gränder.

Varanasi är dit alla hinduier åker för att bada i den heliga floden Ganges och när man dör bränns man i stora bål på stranden och askan sprids i floden. Vi gjorde två båtturer, en på morgonen och en på kvällen. Det var en upplevelse att se alla människor som på morgonen badade i floden och självbetitlade gurus som stod och predikade. Döda barn bränns inte utan läggs direkt i floden, vilket Danne fick erfara. Vi stod över bad eftersom floden är mycket förorenad. 1,5 miljoner e-colibakterier per 100 ml är det i floden när gränsvärdet bara är 500st för att det ska vara säkert att bada!

Efter två dagar i Varanasi åkte vi tillbaka till Delhi för att i vårt späckade schema även hinna med Agra, där bland annat Taj Mahal ligger. Vi hade redan tidigare konstaterat att Taj Mahal skulle vara stängt eftersom det blev fredag vi åkte dit, men vi åkte dit iallafall för att förhoppningsvis få en skymt av det populära turistmålet.

Pålästa som vi var beställde vi en förbetald taxi, men vi hade missat att i taxin också ingick en smilande guide. Han visade oss Fatehpur Sikri, Agra fort och Taj Mahal, men tog oss också till en rad affärer där en del av oss lyckades göra ett par “fynd”. Dagen slutade med att vi hamnade i triangeldrama mellan oss, guiden och taxiföraren där det förmodligen var vi som blev mest blåsta i slutet. Därefter tog vi oss tillbaka till Delhi och någon timmes sömn innan vi satte oss på planet hem till Sverige.

Tack Henning för att vi fick följa med på en del av din resa och det ska bli spännande att följa dina fortsatta äventyr här på bloggen.

Båtturen på Ganges i gryningen var fantastisk

Redan klockan 6 på morgonen är de fullt med indier som badar i Ganges

Max kunde inte hålla sig från att placera en fackla i vattnet

Inte undra på att Ganges är förorenad... (notera vart röret går)

Danne ville inte bada i Ganges, men var på väg att göra det på Fatehpur Sikri i Agra

Närmare än så här kommer vi inte Taj Mahal...

Snart 1 vecka i Malaysia. Har redan besökt tre olika platser…

KL
Måste säga att jag uppskattade KL mer denna gången jämfört med första gången jag var här. Kan ha något att göra med att sist jag var här var hotellrummet så dåligt ventilerat att det var syrebrist på morgonen när man vakna. Denna gång körde jag med AC-rum.

Jag gjorde lite shopping i KL, 1 klocka och 1 par solglassögon (jag har redan pajjat 2 brillor på 4 veckor, fortsätter jag i denna takt kommer jag gjort av med 14 brillor på denna resa). Var även på en fet skybar.

Taman Negara
“Världens äldsta regnskog” var ganska cool. Gjorde de klassiska hangbrovandringen och lite små turer runt parken. Höjdpunken på hela resan var båtturen in själva parken.

Perhentian Islands
Perhentian är två små paradisöar på Malaysias östkust. Har varit här i 3 dagar nu och varit full rulle sedan jag anlände. Träffade en skön snubbe från New Zealand 1 timme efter jag anlände som heter Clint som jag har hängt med en del. Clint tipsade första kvällen om sitt bästa raggningsknep, när en tjej frågar vad han jobbar med brukar han svara:

“I train retarded dolphins back in New Zealand so they can go out in the ocean and live a normal life. But what I have discovered lately is that Dolphins can acutely read our minds, me and one of my favorite retarded dolphins can actually communicate with each other just with our eyes”

Den enda nationaliteten som är dum nog att gå på det är tydligen Amerikanskor, som lyssnar med stora ögon och tycker Clint är den största djurvännen ever.

Dykningen här i Perhentian är helt ok och helt sjukt varmt i vattnet, 34 grader, svalkar inte för fem öre…

På kvällarna går man till en enda baren på ön, Black Tip, för att dricka “Moneky Juice” (25%-ig whisky) med cola, sitta i sanden och lyssna på ett live-band. Black Tip kör som policy att de inte stänger förens alla gäster har gått hem vilket vanligtvis är vid 7 på morgonen.

Jag kommer hänga här några dagar till innan det bär av mot Singapore och Borneo, hörs snart!

Backpacker Henning in Action

KL i all sin prakt

Coolaste Skybaren jag vart på, dock dyr, samma priser som Sverige.

På väg till Taman Negara

De kända och extremt turistiska hängbroarna i Taman Negara

Lokalbåt i Taman Negara

Perhentian Islands, med fucking 34 grader i vattnet!!!

New Zealändaren Clint och österikarna Jasmin och Mikael

Klassiskt beach party

Den "korta" brasilanaren Alex har druckit lite väl mycket Moneky Juice

Nu var det ett bra tag sedan vi hörde av oss men denna gång har vi verkligen en legitim anledning. Förra inlägget skrev jag att det skulle bli mer äventyr, men kanske vart lite väl mycket av den varan. Henning har t.ex. aldrig hört en så auktoritär röst hos Max när han skriker: “KOM NU FÖRFAN HENNING! VAD ÄR VIKTIGAST DINA PRYLAR ELLER DITT LIV?!?”

Men vi tar det från början…

Leh är en liten isolerad by i Indiska Himalaya och ligger i en så kallad regnskugga då bergen runt om är så pass höga att nästintill inget regn faller här. Detta skapar makalösa trekking förhållanden, med klar blå himmel och feta berg.

Leh kryllar av Israeler där 20% är dryga, 79% är schyssta och 1% är agenter som håller koll på resten för att de inte ska försäga sig vart Israel har gömt alla sina kärnvapen. 1%-agent-teorin är Max’s teori som vart helt klart förstärkt då det gick runt en mystisk biffig israel, typ livvakts-looken, som aldrig sa att ljud och beblanda sig alltid med de andra israelerna :)

Tredje dagen (efter Max beordrat vilodag och Henning hade ont i knät) hyrde vi cyklar, tog en jeep upp till 5600 MÖH och cyklad ner 2100 fallhöjdsmeter (nästan 3 gånger så högt som Åre) ner till Leh. Det vart bland de häftigaste vi gjort! Makalöst landskap i kubik! (Z: Du kan fet-haja att vi ska göra detta i Nepal!)

Varje natt regna det vilket var lite skumt då vi ju faktiskt var i en “regnskugga” och på den 3:e natten kom ett av de mest brutala hagel-stormar vi sätt. Vad som dock var värre var att dagen efter fick vi reda på att det gått brutala jordskred p.g.a. av regnet och att stora delar av Leh var jämnat med marken. Vi fick sedan ytterligare reda på att mellan 200 och 500 människor hade förlorad livet. Detta i en stad med bara 25 000 invånare. 2% av befolkningen var alltså döda och många fler skadade.

Detta skapade en aning dämpad stämning i Leh den närmaste dagen men vart under eftermiddagen utbyt mot panik då floden intill vårt hotell plötsligt på bara några minuter 10-dubblades i vattenmängd. Floden drog med sig allt i sin väg, träd, fördämningar, stenblock stora som bilar. Vi såg med skräck i blicken hur floden sekund för sekund åt sig närmare vårt hotell eller om man säger så här: Vi har aldrig packat våra saker så snabbt. Efter rafsat ner de viktigaste i ryggan på 15 sekunder ska Henning göra en sista check att bank-kortet är med vilket får Max att skriva med den aktoritäraste militärrösten man kan tänka sig: “KOM NU FÖRFAN HENNING! VAD ÄR VIKTIGAST DINA PRYLAR ELLER DITT LIV?!?”

Efter att tagit sig ut ur hotellet springer vi upp (tillsammans med 1000 andra turister) på en bergskulle bakom hotellet. Som tur var skulle vi ge oss ut på en 3 dagars vandring dagen efter vilket gjorde att vi hyrt tält m.m. Så det blev att tälta uppe på kullen den natten.

Som tur var klarade sig Hotellet  med en hårsmån vilket gjorde att vi kunde flytta in igen dagen efter. För att vara på säkra sidan lät vi dock alltid en av oss hålla vakt och lysa ut med ficklampa på floden för att se att den höll sig lugn. De nästkommande 3 dagarna vart rätt slöa: Volontärarbete, Henning tränar inför Mt. Kinabalu och en heldel bokläsande.

För Danne och Max börjar det närma sig slutet och för att maximera resan har de bestämt sig för att köra en blixtvisit till Agra och Varanasi, dit de är på väg nu.

Jag (Henning) känner att jag behöver ett litet break från Indien och sitter därför just nu och väntar på mitt flyg till Malaysia.

Hörs snart igen från Malaysias paradisstränder!

Danne på väg upp till ett tempel bakom Leh.

Vi slår vårt gamla rekord, 5600 Meter Över Havet!

Henning på väg ner mot Leh.

Långt där nere ligger Leh.

Danne och Max susar ner för bergen.

Landskapet är somsagt rätt fett!

Högra grafen visar ett Leh ska vara en "regnskugga"

Floden har löpt amok

Allt regn har gjort att trapporna är helt överspolade med sten.

Förödelse och en massa människor so hjälper att gräva fram kroppar.

Tur att man inte bodde i det huset.

Danne inspekterar om vi har tillräckligt med sten så inte tältet ska blåsa bort under natten

Vi gör lite volontärarbete

Att flyga ut från Leh är fett, 7000 meters topparna svischar förbi läskigt nära planet.

Ohhh, herre Budda, vad aktivit det har varit sedan sist. Paragliding, krashade tankbilar, 5500 meters pass, vart ska jag börja… Hmmm… tror jag börjar från början…

Manali är känt som Indiens actioncenter och för att göra slag i saken, började vi hela kalaset med en 15 minuters paraglidingtur. Paraglidingen var riktigt häftig även om alla mådde lite illa efteråt. Berode det på höjden (3000 meter över havet) eller de faktum att paraglidpiloten gjorde massa spiraler samtidigt som han ropade “nice hair fan!”.

Dagen efter hookade vi upp med Gotlänska-Amrikanskan Johanna igen för lite rock-climbing. Totalt vart det 5 klättringsförsök där Henning, Danne och Johanna tillslut klarade svåraste väggen (fransk 5c) medans Max var för “trött i fingrarna” efter att ha klättrat några lättare väggar. Danne vart riktigt förälskad av klättring och har lovat sig själv att börja klättra när han kommer hem. På kvällen gick vi till en resturang vars specialitet var Öring på indiskt vis, vilket blev en hit. Det var både den godaste och dyraste (40 kr) måltiden hittils.

Manali ligger vid foten av Himalaya och efter 2 dagar i Manali var det dags för den 2 dagar (totalt 22 timmar i bilen) långa Jeepturen genom Ladakh mot Leh. Hennings profetia om turen var att den skulle bli både bland de jobbigaste och häftigaste man någonsin gjort , vilket också stämde. Max beskrev resan på följande sätt: “Ohhh gud, jag kan inte hitta tillräkligt med adjektiv för att beskriva vad jag just varit med om”

Turen börjar i Manali vilket är 2000 MÖH (Meter Över Havet). Snirklar sig sedan upp till 4000 MÖH på de absurades cerpentinvägar man kan tänka sig. Vad som inte gör det hela bättre är att vägarna består av total lervälling då de inte är asfalterade samt att vägen trafikeras med tunga tankbilar som är på väg till en militärbas längre upp i bergen. Totalt på resan såg vi 5 tankbilar som tippat av vägen de senaste 48 timmarna, där minst 1 måste slutat med en dödsolycka.

Det vart en hel del väntande i bilen för alla rädningsaktioner, men våran jeepchuför såg till att underhålla oss genom att hoppa upp på lastbilar och palla ärtor. Henning frågade om våran jeep hade 4-hjulsdrift vart på chufför bara skrattade och sa “No, no”. Max märkte dock ett mönster i chufförens körteknik vilket var att han började sjunga så fort det var farliga situationer. Så, så länge chuffören var tyst kunde man vara lugn.

När vi kom över 4000 MÖH passet ändrade sig landskapet drastiskt från ett lerinferno till ett böljande grönt landskap som hämtat ur Sagan om Ringen. Det dröjde dock inte länge förns vi var på vägg upp för nästa pass på 5500 MÖH där landskapet ytterligare ändrade sig drastiskt till ett kargt och dimmigt landskap som påminde lite om Norrland.

Efter 5500 MÖH passet kom vi in i en så kallad regnskugga så landskapet ändrade sig ytterligare en gång till en Grand-Canyon-liknande öken. Vi fortsatte och korssa 5000 meters pass efter 5000 meters pass tills vi tillslut stoppades på grund av vägbreddning på 5000 MÖH. Efter någon timme hade vi alla absurd sprängade huvudvärk på grund av höjden och Max undrade om han fått hjärnödem och började planera vad Henning och Danne skulle göra om han kolavippen där uppe. Som tur var kunde vi till slut köra vidare och efter att passerat de sista 5000 meters passet var det bara 2000 fallhöjdmeters downhill ner till Leh.

Jeepturen var bland de jobbigaste vi alla gjort men var helt klart värt mödan då de olika landskapen man passerade på vägen var bland de häftigaste vi upplevt.

Idag har Max beordrat en vilodag, men imorgon blir det fler äventyr!

Max vart väldig kissnödig innan paraglidingen

Så bär det iväg!

Sjukt nice, snart börjar han med spiralerna

Max, Danne och Johanna spanar in väggen

Henning på väg upp för svåraste väggen

Danne kämpar med svåraste biten

De ville visa att Öringen var färsk

På väg upp genom lervällingen, med en tankbil framför

Den första (av 5) tankbil olyckan.

Trafikstockning på 4000 MÖH

5500 meter över havet!

Lunch i ett tält på 4500 MÖH

In i regnskuggan

Lite nudelsoppa i Ladakh's öken

Ladakh är fett!

Vägarbete på 5000 MÖH, Max tror han fått hjärnödem